Elaine Eksvärd och när hjärtat svämmar över.
Kategori: Från hjärtat
Imorse bänkade jag mig i soffan för att titta på Nyhetsmorgon och den intervju med Elaine Eksvärd där hon väljer att bryta tystnaden kring sexuella övergrepp och det helvete som hennes pappa utsatt henne för. Med ögon fyllda till bredden av tårar och med ett hjärta som höll på att explodera, så satt jag där med morgonkaffet och lyssnade till hennes historia.
Jag vet inte var jag ska börja för att beskriva känslorna i mig.
Det både värker och värmer samtidigt i hjärtat.
Jag kunde känna hennes smärta genom tv-rutan och ville bara springa till TV 4´s inspelningsstudio och ge Elaine världens längsta kram. Det är lika läskigt som berikande att inse att vi utsatta många gånger känner EXAKT likadant, att man kan så djupt och kraftfullt kan relatera till en annan människa och känna med dem ända in i benmärgen. Att någon annan kan sätta ord på ens egna känslor.
Varenda stavelse som Elaine yttrade högg i mig. Att höra att någon annan har blivit utsatt för samma helvete som en själv och som man inte skulle önska en enda levande person, gör så fruktansvärt ont.
Men hennes berättelse gav mig också ett sådant otroligt hopp, och fyllde mitt hjärta med oändlig värme.
Det värmer att se att vi är flera stycken som kämpar för att bryta tystnaden.
Det värmer mitt hjärta att se att vi är flera stycken kämpar för alla barn och som vill ge allt för att inga ska behöva uppleva det vi upplevt.
Det värmer mitt hjärta att se att vi är flera stycken som är beredda att dela med oss av det tyngsta och mest smärtsamma för att kunna hjälpa andra.
Det värmer mitt hjärta att se att vi är flera stycken som inte ger upp trots det genomvidriga helvete vi tvingats gå igenom.
Det värmer mitt hjärta att vi är flera stycken som arbetar för att spräcka tabut kring ett av de största samhällsproblem som existerar.
Det värmer mitt hjärta att se Elaine och Patrik och deras enorma styrka.
Samtidigt så kokar min kropp av ilska över det faktum att Elaine och Patrik ens ska behöva sitta i Nyhetsmorgon och bryta tystnaden.
Jag kokar av ilska över att vi ens ska behöva kämpa för barn och deras rättigheter.
Jag kokar av ilska över att vi ens ska behöva jobba för att bryta tabut kring sexuella övergrepp.
Jag kokar av ilska över att det finns människor som blundar för vår verklighet och för alla älskade barn.
Jag kokar av ilska över den värld och det samhällsklimat vi lever i.
Det ska vara självklart. Helt jävla självklart att INGEN NÅGONSIN ska behöva bli utsatt.
Och jag kommer inte vila en dag i mitt liv förrän det är en självklarhet för alla i vår värld.
Ingen ska behöva gå igenom samma helvete. Ingen ska behöva känna samma rädsla. Ingen ska behöva känna samma smärta. Ingen ska behöva känna sig lika ensam.
Vi är aldrig någonsin ensamma. Ingen av oss.
Glöm aldrig det.
